Julklappar - Christmas presents

(In english below)

Eftersom detta året inte har varit så inkomstbringande så är jag ute i sista minuten med mina julklappar. Från början var det "vi har tyvärr inte råd" till "bara små gåvor då... mest för sakens skull" som nu slutligen har eskalerat till samma summa som tidigare jular. Ja, nästan mer faktiskt då det dåliga samvetet för att barnen fått snåla under året gjort sig till känna så nu ska det vräkas på med dyra julklappar som kompensation! Jösses, det lär bli rotmos och fläskkorv resten av månaden med kanske en och annan nudelsoppa som omväxling.

Första julklappen jag köpte idag gissade jag skulle kosta ca 500 kr, fick en chock när kassan klirrade fram 700 SEK på displayen, men det slutade på 660 kr (jag hade tydligen 40 kr i rabatt på medlemskortet!). Halvbra start. Nästa julklapp skulle bli till min svåger. Den kan köpas till ett ganska bekvämt pris som kan stiga en hel del beroende på hur många finesser man vill lägga till.

- Vad tror Herr Expedit om detta? Har ni några hemma?
(Kollar lagret... länge)

- Njae, inte den, den, eller den... (pekar i katalogen) men den här finns fortfarande för ca 800 SEK. Intresserad?

Lämnar affären skrattandes för det måste väl vara ett skämt? Men denna julklapp kan väl inte vara så svår att hitta. Det slutar med besök i minst 5 butiker varav 4 av dem behövde vi köra en mil för att komma till. Julklappen som skulle bli så bra till svåger fanns inte någonstans. Nu måste vi tänka ut något nytt. Fast det är klart, vi kom ju hem med dörrmatta, två ljusstakar och en korg så det blev ju ytterligare lite fattigare i plånboken (som för övrigt håller på att falla sönder eftersom jag inte haft råd att köpa en ny).

I en butik i stan hittade jag igår en julklapp till min systerdotter och kände mig riktigt nöjd. Den blev kanske lite dyr. Synd att jag inte väntade till idag då ett SMS plingar till i telefonen från samma butik. 

"Nu erbjuder vill alla våra medlemmar 30% på en valfri vara fram till jul."

GOD JUL, Pernilla!! :)

Bild: Fotoakuten

Since this year has not been so lucrative, I'm looking at the last minute with my Christmas presents. Initially it was "unfortunately we can not afford it" to "just small gifts then ... most for the sake of the matter" and now it has finally escalated to the same amount as previous Christmases. Yes, almost more actually due to guilt. It has been a hard year fro the children too so now it is being compensated with expensive christmas presents instead! Gosh, it'll be mashed turnips and pork sausages for the rest of the month with perhaps an occasional noodle soup for a change.
The first Christmas gift I bought today I guessed would cost about 500 SEK. Had  a shock when checkout rattled up 700 SEK on the display, but it ended at 660 SEK (I apparently had  40 SEK discount on my membership card!). A So-so start. Next Christmas present was supposed to be to my brother in law. It can be purchased for a fairly comfortable price but may rise a lot depending on how many features you would like to add.

- What does Mr. Clerk think about this? Do you have them in stock?(Viewing the warehouse ... a long time)

 - Well, not this one, this one, or this one ... (Pointing in the catalog), but this one we have for about 800 SEK. Interested? 

Leaving the store laughing for it must be a joke? But this gift can not be so hard to find. It all ends with a visit to at least five stores, four of them, we needed to drive 10 kilometers  to get to. This great gift can not be bought anywhere, it seems. Now we have to think of something else to give him. But we did come home with one door mat, two candlesticks and one basket so we are now a little  poorer and my purse is about to fall apart because I can not afford to buy a new one.Yesterday I found a Christmas present in a shop in town for my niece and I felt really happy. It was perhaps a bit pricey. Too bad I did not wait until today when a text message was sent to me from the same store.

"We now offer to all our members 30% of a product until Christmas."

MERRY CHRISTMAS, Pernilla! :)

 <a href="http://www.hypersmash.com/hostgator/" id="za741">hostgator promo</a>
 <a href="http://phpweby.com/hostgator_coupon.php">hostgator coupon</a>

Promenad genom staden - A walk through town

Jag har alltid älskat att promenera!
Att bara gå och gå och gå... i all oändlighet. Det började nog när jag var 14-15 år. Jag brukade gå långa promenader med hunden, vara ute i 2-3 timmar. Sedan dess har jag alltid haft hund, en alldeles utmärkt anledning till att promenera för sig själv med musik spelandes i öronen. Nuförtiden har jag ingen hund tyvärr, men jag har ett par kilos övervikt att skylla på. Eftersom jag sedan en tid tillbaka bor mitt i staden så går jag på trottoarer och i gränder, inga skogspromenader längre, men det gör inget. Det är faktiskt riktigt härligt att vara tillbaka i centrum!
Tankarna för mig tillbaka i tiden. Jag promenerar förbi mina minnen...
Jag går nedför samma backe som jag dansade nedför en gång för 20 år sedan i en rutig klänning med min förste man vid min sida halv tolv en juninatt efter ett gig. Fortsätter vidare förbi porten jag bodde i när jag var gravid min son och nyligen flyttat hem från Malmö. Jag tittar upp mot balkongen där jag satt tillsammans med min kompis som berättar att hon ska lämna staden för att studera, minns sorgen men ler då jag låser upp dörren till lägenheten hon flyttade till när hon kom tillbaka igen. Matar hennes katter. Promenaden fortsätter förbi den lilla gräsplätten utanför den stora muren där vi firade en annan kompis födelsedag. Minns hur hon fick smaka på olika bakelser, gissa fotografier och leka lekar. Så passerar jag parken där vi hade picknick på min systers möhippa. Tänk att vi fick till den så bra med alla härliga människor som ställde upp!
Det där huset har jag nog aldrig gått förbi på kvällen. Det ser inbjudande ut... vågar man gissa på att människorna som bor där är konstnärer med alla sina girlander, små växter och tunga sidengardiner i fönstret? Ser man på! Där lyser den där stora, runda lampan som många bestämt sig för att köpa vare sig den passar in i deras lägenheter eller inte. Måste funnits med i fjolårets inredningstrend. Jag rundar bilverkstaden som visst är till salu och passerar de små dyra husen som jag aldrig begriper varför någon köper. Det börjar skymma och jag tittar upp mot hans fönster. Det lyser där inne i den fina lägenheten. Jag stannar till en sekund och minns, men fortsätter promenaden som kommer att sluta i min underbara sambos armar. Passerar förbi en äldre man som röker på sin balkong. Hans vardagsrumsfönster ser kalt ut. Änkling? Nej, då skulle fönstret prägla en avliden frus smak. Han är nog snarare en inbiten ungkarl. Jag fortsätter vidare förbi biblioteket, önskar att jag hade tid att titta in till min systerdotter för att lukta på hennes hår och ge henne en kram. Snart hemma! Benet gör lite ont nu, men det gör inget. Ingenting alls...

Bild: Fotoakuten

I have always loved to walk! To just walk and walk and walk ... forever. It probably started when I was 14-15 years. I used to go for long walks with the dog, be out for 2-3 hours. Since then I have always had a dog, an excellent reason to walk alone with music playing in my ears. Nowadays I have no dog, unfortunately, but I have a couple of pounds overweight that gives me a reason to go out walking on my own. Since I, for some time, have been living in the middle of town I walk on sidewalks and in alleys, no walks in the woods anymore, but it does not matter. It's actually really great to be back in the center of the city! My thoughts takes me back in time. I walk past my memories ... I walk down the same hill as I danced down that time 20 years ago in a checkered dress with my first husband at my side, half past eleven one night in June after a gig. Continuing on passing the building I lived in when I was pregnant with my son and had recently moved home from Malmö. I look up at the balcony where I sat with my friend who told me that she was about to leave the city to study, remember the sorrow but I smiled when I unlocked the door to the apartment she moved into when she came back again. Feeding her cats. The walk continues past the small lawn outside the great wall, where we celebrated another friend's birthday. Remember how she got to taste different cakes, guess photos and play games. Then I pass the park where we had a picnic at my sister's bachelorette party. Fantastic that we got all those wonderful people to contribute! That house, I have never gone past it in the evening. It looks inviting ... dare I guess that the people who live there are artists with all their garlands, small plants and heavy silk curtains in the window? Look at that! There is that big, round bulb lamp that many decided to buy whether it fits into their apartments or not. Was it included in last year's interior design trends perhaps? I walk around the garage that now seems to be for sale Then I walk past the small expensive houses that I never understand why anyone buys. It is getting darker and I look up at his window. The light is on in his nice apartment. I stop for a second and remember, but continue to walk knowing that will end up in my wonderful partner's arms. I pass by an elderly man who smokes on his balcony. His living room window looks cold and empty. Widower? No, then the window would characterize a deceased wife's taste. He is probably an inveterate bachelor. I continued on past the library, wish I had time to stop and visit my niece. To smell her hair and give her a hug. Soon at home! A lot of pain now in my leg, but it doesn't matter. Not at all...

Han är perfekt! - He is perfect!

(In english below the picture)
Han sprider glädje omkring sig. Alltid entusiastisk! Inget problem är olösbart, inget hinder oöverkomligt.
Han kastar sig in i varje utmaning med imponerande styrka. Jag tittar på honom när han inte ser. Beundrar honom. Undrar hur han kan vara så fullkomlig och felfri. Hur det komplexa livet kan vara så lekande lätt för honom.

När han kopplar av efter dagens uppgifter ser han så lugn ut. Han kryper nära mig med värme i blicken. Jag noterar att hans vackra ögon ser trötta ut. Han blänker som silver i lampans sken när han somnar in i min famn. Han är så fin. Han är så älskad. Han är perfekt!

Min nya katt, 14 veckor gamla Benji. :)

He is spreading happiness. Always enthusiastic! No problem is unsolvable, no obstacle unobtainable.
He throws himself into every challenge with an impressive strength. I look at him when he does not see. Admire him. I wonder how he can be so perfect and flawless. How the complex life can be so effortless for him.

He looks so peacefull when he is relaxing after a day full of tasks. He comes close to me with warmth in his eyes and I note that his beautiful eyes look tired. He shines like silver in the lamplight as he falls asleep in my arms. He is so fine. He is so loved. He is perfect!

My new cat, 14 weeks old Benji.
<a href="http://www.hypersmash.com/hostgator/" id="QF401">Hostgator Promotional Code</a>
<a href="http://www.newhostgatorcoupon.com">hostgator coupon</a>

Aj Aj, det är en protes! - Ouch!

(In english below picture)

Denna helgen har jag passat min systerdotter som är två år. Eftersom min son snart fyller femton så hade jag glömt hur det är att ha en två-åring att ta hand om. Full fart hela tiden!
Mitt minne har förskönats med åren och det var med denna bild i sinnet som jag gav mig av till lekparken och stranden med flickan.
"- Moster... gunga, åka, färdig, åka, gunga, springa, nej, nej, NEEEJ"
Ungefär så löd samtalet (monologen). Jag lyckades inflicka ett och annat "Men" och "Vänta". Det är svårare än man tror att springa efter en två-åring när man har protes. Och det var omöjligt att klättra upp på rutschkanan med henne. Givetvis resulterade detta i vilda protester.
"- Men så då går vi till STRANDEN istället!" "- JAAA!"

Väl nere på stranden försökte jag uppmuntra henne att bada fötterna. (Minnet hade fortfarande inte helt kommit ikapp verkligheten.) Hon doppade försiktigt ena tån. Söt som socker med sitt blyga leende och sedan...
FULL FART UT I VATTNET! Med kläderna på! Och för att jag inte skulle hinna ikapp henne fick hon lite för mycket fart och trillade baklänges ner bland vågorna. Jag far ut i vattnet med skor, protes och allt. Flickan skrattar. Jag kan inte heller låta bli att skratta.

Väl hemma tar vi av oss de våta kläderna och jag tar av mig min protes. Hon tittar på mitt halva ben med stora ögon och säger:
"-Aj, aj!" (Älskade lilla barn!) Jag försöker förklara så gott det går för en två-åring att det inte gör ont och att jag kan ta på mig benet igen. Jag knackar mig själv på protesen och säger: "-Inte Aj, aj" Hon tittar lite avvaktande, kommer fram och knackar på protesen hon också. Och så skrattar hon sitt porlande skratt! :)

This weekend I babysat my niece who is two years old. My son is almost fifteen so I had forgotten what it is like to have a two-year-old to take care of. Full speed all the time!
My memory has faded over the years and it was with a false image in my mind I went to the playground and the beach with the girl.
"- Auntie ... swing, ride, ready, ride, swing, run, no, no, NOOO! "
That was our conversation (monologue). I managed to add a thing or two such as "But" and "Wait". It's harder than you think to run after a two-year-old when you have a prosthesis. And it was impossible to climb up the slide with her. Naturally, this resulted in wild protests.
"- Let's go to the beach instead!" "- Yeah!"

Once on the beach, I tried to encourage her to bathe her feet. (The memory had still not caught up with reality.) She gently dips one toe in the water. Sweet as sugar with a shy smile and then ...
FULL SPEED INTO THE WATER! With her clothes on! To  make sure that I would not catch up with her​​, she hurried a little too much and fell backwards into the waves. I ran out into the water... converse, prosthesis and all. The girl laughs. I can not help but laughing myself.

Back home, we take of our wet clothes and I take off my prosthesis. She looks at my half leg with big eyes and says:
"Ow, ow!" (Sweet little child!) I try to explain the best I can for this two-year-old that it does not hurt and that I can put it on again. I knock myself on the prosthesis (knock knock) and say: "No Ow, ow" She looks a bit hesitant before she comes forward and knock on my prosthesis as well. And then she laughs her bubbeling laugh! :)


<a href="http://www.newhostgatorcoupon.com">hostgator coupon code</a>
<a href="http://www.hypersmash.com/dreamhost/" id="ez318">dreamhost discount codes</a>

Min nya protes - My new prosthesis

(In english below the picture)

Nu är den här! Jag till och med använder den just i detta ögonblick! Min nya protes!
Vägen hit har inte varit spikrak. Ni som följt mig på Facebook vet att jag har väntat i flera veckor på att få min nya protes. Ni har fått läsa min klagan över att vara låst till hemmet och inte kunna göra något. De dagar är, förhoppningsvis, inte ens räknade längre... de är numera förbi.

Idag besökte jag sjukhuset för att hämta min nya protes. Varje gång man får en ny protes måste man "gå in den", d v s prova sig fram till rätt inställning och form. Etapp 1 innebär att prova protesen och göra de grövsta justeringarna på plats, medan etapp 2 innebär att använda protesen i 1-2 veckor och därefter göra de sista finjusteringarna. Helt logiskt! Men...
I beräkningen tar man inte med att en justeringing på morgonen kan vara helt förkastlig på eftermiddagen när stumpen har ändrat form. Ej heller tänker man på den emotionella delen av att få ett "nytt" ben. För det första är man van vid sin gamla protes, van vid hur det bör kännas (bortsett från det som inte längre fungerar) och för det andra så infinner sig en lätt panikkänsla då man måste lämna in sitt invanda ben i utbyte mot ett nytt (gamla, ej utslitna delar återanvänds).
Så där satt jag på sjukhuset i morse, skräckslagen men samtidigt full av förväntan! Egentligen tycker jag att man borde få bli inlagd en vecka under tiden som den nya protesen tillverkas och provas. Det vore perfekt att ha tillgång till sin tekniker varje dag samtidigt som sjuksystrarna plåstrar om ens nervösa själ.
Min nya protes har nu ställts in och efter att ha promenerat fram och tillbaka i sjukhusets korridorer känner jag mig nu trygg med att prova den hemma under en vecka.

Den fot jag använder just nu är ställbar (höjdmässigt), vilket är perfekt om man vill kunna gå i många olika sorters skor. Jag är inte begränsad till klackhöjden. Insikten idag var dock att jag verkligen saknar min gamla flex-fot. En flex-fot hjälper till med rörelsen framåt. Det blir som en liten fjädring när man går. Dessutom tillverkas underbensproteser på ett lite annorlunda sätt nuförtiden. Det innebär främst att innerhylsan tas bort helt och hållet. Det sägs ge en känsla av mer stöd och det ger också en slankare form runt knäet. Protesen verkar helt ok, men inte så mjuk på en del utsatta ställen, ex. där benet ligger nära huden utan muskelmassa eller fett som dämpar eventuella stötar. Därför har jag nu bestämt mig för att fråga om jag kan få ytterligare en protes, vilket skulle innebära att jag då har tre stycken. En protes med ställbar fot, en protes med en klackhöjd på ca 6,5 cm och den jag önskar mig .Det skulle vara en protes som är mer lämpad för aktiviteter. Jag hoppas alltså på att kunna få Otto Bocks "Dynamic Motion", en fot som är perfekt för promenader i besvärlig terräng. Jag vill också ha en "Anatomic 3D Pur Liner" från Otto Bock som är en ny typ av silikonhylsa. Den efterliknar underbenets anatomi med en optimal tryckavlastning. Perfekt för mig som vill kunna bli lite mer aktiv!
Men först måste jag se till att protesen jag hämtade idag sitter som handen i handsken...
eller benet på stumpen(!)   ;-)

Bild: Den kommer att se bättre ut när kosmetiken kommer på...


It's here! I'm even using it at this very moment! My new prosthesis!
The road here has not been plain sailing. Those of you who followed me on Facebook know that I have been waiting for weeks to get my new prosthesis. You have been reading my complaints about feeling trapped at home and not being able to do anything. Hopefully I don't have to count the days anymore ... they are now long gone.

Today I visited the hospital to pick up my new prosthesis. Every time you get a new prosthesis you must walk in it for a while to get used to it and to now if adjustments are needed. Phase 1 is to test the prosthesis and make the most serious adjustments, while Phase 2 involves the use of prosthesis in 1-2 weeks and then do the final adjustments. Totally logical! But ...
It does not take into account that adjustments in the morning might not be perfect in the afternoon when the leg has changed shape. And what about the emotional part of getting a "new" legs? Firstly, you are used to your old prosthesis, used to how it is supposed to feel (apart from what no longer works) and secondly you get this panic feeling when you have to give them your old prosthesis in exchange for a new one (old, not worn out parts, are being reused).
So there I sat in the hospital this morning, terrified, yet full of expectations! Actually, I think one should be hospitalized for one week during the time the new prosthesis is manufactured and tested. It would be ideal to have access to the technicians every day while the nurses heal a frightened soul.
My new prosthesis has now been adjusted and after walking up and down the hospital corridors, I now feel confident to try it at home for a week.
The artificial foot I'm using right now is adjustable (hightwise), which is perfect if you want to wear many different kinds of shoes. I am not limited to the heel height, but my insight of today was that I really miss my previous flex-foot. A flex-foot helps you with the forward motion. It becomes like a little spring when walking. They make lower leg prosthesis in a slightly different way nowadays. This mainly means that the inner fitting is removed altogether. It gives a feeling of more support and it gets a sleeker shape around the knee. The new prosthesis seems ok, but not so soft in some exposed places like where the bones are close to the skin without muscle mass or fat to protect it. Therefore I have now decided to ask if I can get another prosthesis, which would mean that I then would have three. One prosthesis with adjustable foot, one prosthesis with a heel height of approximately 6.5 cm and the one I would like to have. A prosthesis more suitable for activities. So I hope to be able to get Otto Bock's "Dynamic Motion", a foot that is ideal for walking in rough terrain. I also want an "Anatomic 3D Pur Liner" from Otto Bock. It is a new type of silicone sleeve. It mimics the anatomy of the lower leg with an optimal pressure relief. Perfect for me who would like to become a little more active!
But first, I have to make this prosthesis to fit like a glove ... or like a prosthesis on a leg(!) ;-)

<a href="http://www.hypersmash.com/hostgator/" id="Kz217">HostGator promotional code</a>
<a href="http://phpweby.com/hostgator_coupon.php">hostgator coupon</a>

Livet kan vänta - Life is on hold

(in english below the picture)

En del av min nya protes är på flykt någonstans i Sverige. Ingen vet var, men den har i alla fall inte blivit levererad. Fel i administrationen.
Mina pengar har, tillfälligt, fryst inne. För lite, och delvis felaktig, information hamnade hos en beslutsfattare på Försäkringskassan som tyckte att det var bättre att avslå än att skaffa sig korrekta uppgifter. Fel i administrationen.

Sverige ska se ut att vara ett rättvist samhälle. Sverige har till och med lagar som värnar om jämställdhet och skäligt stöd till rimlig livskvalitet. Ingen av dessa lagar kan jag luta mig emot när makt-instutitioner såsom Posten och Försäkringskassan strular. De kan nästan göra som de vill och vi samhällsmedborgare är tvugna att acceptera det. Vi förväntas pausa våra liv under tiden som Posten hittar alla paket på vift. Vi får hoppa över att semestra med våra barn eftersom Försäkringskassan förbehåller sig rätten att handlägga ditt ärende i minst fyra veckor såvida inte undantagen träder i kraft och du behöver räkna med ett par månaders handläggningstid istället. Men resten av samhället är inte intresserade av att räkningar inte kan betalas i tid.

Jag efterlyser en lag som stödjer den enskilde individen. Jag längtar efter ett rättvist samhälle i verkligheten, inte bara i paragrafer som ändå bara stryper det mänskliga förnuftet med en massa undantag. Jag begär en samhällsfunktion som ser till att jag aldrig mer behöver sitta instängd i veckor med en trasig protes eller som ser till att en utbildad läkares medicinska bedömning står över anonyma Annas på Försäkringskassan.

Sverige, ge mig lite rättvisa tack!

Bild: Fotoakuten

A part from my new prosthesis is on the run somewhere in Sweden. No one knows where, but it has not been delivered. Errors in the administration.
Money I should have received from the Insurance Company has been temporarily frozen and I have no access to them. Too little, and partially incorrect information found its way to a decision maker at the National Health Insurance Company who thought it was better to reject my application than to obtain accurate data. Errors in the administration.

Sweden will look to be a just society. Sweden even have laws to protect gender equality and reasonable support to peoples quality of life. None of these laws can I lean against when power institutions such as the Post Office and the Insurance Company causes trouble. They can almost do what they want and we citizens are forced to accept it. We are expected to pause our lives while the Post Office will be looking for all the parcels they've lost. We'll skip the holidays with our children because the Social Insurance Agency reserves the right to deal with your case in minimum four weeks unless there is an exception that will give them the right to process your case for another two months. But the rest of the society is not interested in bills not being paid on time.

I demand a law that supports the individual. I long for a just society, in reality, not only by law where the  exceptions will strangle the common sense anyway. I require a social function that ensures I never have to be trapped in my own home with a broken prostheses or a social function that makes sure of that a trained physician's medical assessment stands above Anne at the Insurance Company's opinion.

Sweden, give me some justice, please!

<a href="http://phpweby.com/hostgator_coupon.php">hostgator coupon code</a>
<a href="http://www.hypersmash.com/hostgator/" id="HV591">hostgator promotion code</a>

Frukosten är serverad - Breakfast Is Served

(In english below the picture)

Jag är bortskämd! Nästan utskämd nu när jag berättar om hur bortskämd jag faktiskt är.

Varje helg lagar min sambo frukost till mig. Jag får dessutom önska vad jag vill ha! Han till och med dekorerar tallriken med små söta skapelser av gurka och tomat.
Igår bad jag om scones - traditionella engelska scones. Min gubbe bakar egentligen inte, det är inget han kan, men eftersom jag hade bett om scones började han leta recept på internet. Då han inte läser svenska och de engelska recepten använder ett helt annat måttsystem så blev det lite svårt för honom. Han blev tvungen att försöka konvertera till svenska mått samtidigt som han försökte använda vågen som visar den engelska skalan.

Efter en stund hör jag svordomar utifrån köket. Jag går ut för att kolla hur det står till.
- Det står ju att det ska bli sex scones i detta recept, säger en sur sambo.
Han visar mig en ynklig liten degklump som ser ännu mer bedrövlig ut när han faktiskt försöker använda sig av ett mått som nästan täcker hela degen. Efter ytterligare några svordomar har han lyckats tillverka fyra stycken scones som blir ungefär åtta tuggor sammanlagt. Vi slår oss ner för att äta och jag frågar om vi, trots allt, inte hade några russin hemma? Ytterligare några svordomar serveras när han inser att han glömt bort russinen.

Första tuggan - Hmm, något känns fel? De känns salta. Ja, någon bismak har sconesen. Sambon föreslår att det kanske beror på bakpulvret och jag frågar hur mycket bakpulver han hällde i.
- En matsked, svarar han. (En matsked!)
Vi kollar receptet och det står faktiskt en matsked bakpulver! (Misstänker att han nog har konverterat fel på resten av ingredienserna) Hur som helst, eftersom jag ville äta scones gör han ett nytt försök. Med ett nytt recept. Med russin och sultaner denna gången.
Ja, vad säger man. Visst bakade han någon form av scones, men de var ju inte så fylliga precis. Sambon menar att det nog var fel på bakpulvret och jag fick lova att inte kolla utgångsdatum förrän dagen efter. Tankspridd och lite besviken sätter han in sin tekopp i mikrovågsugnen för att värma sitt te samtidigt som han plockar fram potatisen som vi ska ha till middag. När han, någon minut senare, konstaterar att mikrovågsugnen är tom hittar han sitt te i kylen! :)

Efter att ha blivit serverad pocherade ägg med tunna skivor skinka, brynt franskbröd, ringlat smör och konstnärligt strimlad gurka idag på morgonen gick jag till lådan för att kolla utgångsdatumet på vårt bakpulver. Juni 2012. Jag är så bortskämd!

I'm so spoiled! Almost ashamed now when I talk about how spoiled I actually am.
Every weekend my partner cooks breakfast for me. I may wish for anything I want! He even decorates the plate with cute creations of cucumber and tomato.
Yesterday I asked for scones - traditional English scones. My man  does not really bake, he can't bake, but since I had asked for scones, he began to look for recipes on the Internet. He does not read Swedish and the English recipe uses a different measurement system, so it was a little difficult for him. He had to try to convert the Swedish standards while trying to use the scale that shows the English scale. Get it?
After a while I hear him swearing in the kitchen. I go out to check how things are.
- It says that one can make six scones from this recipe, says an angry partner.
He shows me a pathetic little piece of dough that looks even more miserable when he is actually trying to use a measure that almost covers the whole lump. After a few more swear words, he has managed to produce four scones which is about eight bites in all. We sit down to eat and I wonder if we, after all, had no raisins at home? A few more swear words will be served when he realizes he forgot the raisins.
The first bite - Hmm, something feels wrong? They seem a bit salty. Or some other aftertaste perhaps? My partner suggests that maybe it is because of the baking powder and I wonder how much baking soda he poured in.
- One tablespoon, he says. (A tablespoon!)
We checked the recipe and it actually said a tablespoon of baking soda! (I suspect that he might have converted the remaining ingredients wrong) Anyway, since I wanted to eat scones he makes another attempt. From a new recipe. With raisins and sultans this time.
Yes, what can I say. Sure he was baking some kind of scones, but they were not so full and fluffy. My partner believed that it was probably something wrong with the baking powder, and I promised not to check the expiration date until the day after. Absent-minded and a little disappointed he puts his tea cup in the microwave to heat the tea while he prepares the potatoes for dinner. He discovers that the microwave oven is empty and finds his tea in the fridge! :)
After being served poached eggs with thin slices of ham, toast, drizzles of butter and artistically shredded cucumber this morning I went to check the expiration date on our baking soda. June 2012. I'm so spoiled!


<a href="http://phpweby.com/hostgator_coupon.php">hostgator coupon</a>
<a href="http://www.hypersmash.com/dreamhost/" id="aU965">Dreamhost Reviews</a>

Jag hittade hem - I Found My Way Home

 (In english below the picture)

Jag reste 4.500 kilometer för att hitta hem.

Igår gjorde mitt förflutna sig påminnt. En känd person jag träffade en gång för länge sedan spelade musik i staden där jag bor. Han kunde aldrig ha blivit min. För stora klyftor. Fel liv. Men jag minns ändå det där mötet som blev starten till något annat. Det mötet öppnade upp mitt hjärta. Det gjorde mig mottaglig för vad som väntade mig, men det visste jag inte då.

Några månader senare (efter att ha tittat på Notting Hill flera gånger och undrat över varför lyckan inte kunde komma till mig som den gjorde till Hugh Grant) reste jag till Gran Canaria på semester med min syster. Som alltid, när jag och min syster åker på semester, handlar det om att dricka goda drinkar, lyssna på bra musik och sola. En bonus är när vi tappar räkningen på hur många vackra män vi sett. (Självklart räknar vi inte nuförtiden - vi har bara ögon för våra män *hi hi*) Nåväl, vi hamnade i fel stad men det fanns ju taxi! Alltså kunde vi resa till en stad med lite mer liv och rörelse och framför allt lite mer musik som vi längtade så efter. Genom ett tips hittade vi den trevligaste puben och ett suveränt bra band från England spelade irländsk musik. Det var fullt med folk som sjöng och dansade och det var ett under att jag och min syster alls fick plats i denna lilla pub.
När bandet spelat klart gjorde vi dem sällskap vid ett bord. Bassisten var mycket trevlig och vi upptäckte att vi hade en hel del gemensamt. Det var en märklig upplevelse att öppna mitt hjärta så totalt i en rökig liten pub någonstans i ett semesterparadis. Tiden stannade upp för ett tag...

Med visst vemod tog vi farväl. Han reste tillbaka till England och jag reste hem till Sverige. Jag trodde aldrig att jag skulle se honom igen, det skulle aldrig bli som i Notting Hill för mig, men jag chansade på att ta kontakt via mail. En vecka senare kommer ett svar! Det blev ytterligare ett mail, och ännu ett...
Vi hann skriva en hel del mail under sex år och han blev en av mina bästa vänner. Vi skrev om våra familjer, våra barn, vårt liv och våra drömmar. SEND.
En dag hade vi inte mycket att skriva om. Våra liv rasade samman samtidigt och sex år efter vårt möte på Gran Canaria möttes vi igen, denna gång på en tågstation i Sverige. I kramen jag fick fanns så mycket värme och jag förstod att mitt liv varit tvunget att rasa samman. Det var ju i denna stund det egentligen skulle börja!
Häromdagen firade vi att vi varit tillsammans i fem år. Vi förlovade oss för några månader sedan och jag känner mig trygg i att vad som än händer mig i framtiden så faller jag inte längre än in i hans armar.

Jag har hittat hem...

Bild: Fotoakuten

I traveled 4500 km to find my way home.
Yesterday I was reminded of my past. A famous person I met once (long ago) played in the city where I live. He could never have been mine. Too large gaps. Wrong life. But I still remember that meeting, which was the start of something else. The meeting opened up my heart. It made me receptive to what awaited me, but I did not know that then.
A few months later (after watching Notting Hill several times, wondered why luck could not come to me as it did for Hugh Grant) I went to Gran Canaria on holiday with my sister. As always, when going on vacation with my sister, it's about drinking nice drinks, listen to good music and sunbathing. A bonus is if we lose count of how many beautiful men we've seen. (Of course, we do not count these days - we only have eyes for our men * hi hi *) Well, we ended up in the wrong city but there were taxis! So we were able to travel to a city with a little more life and movement, and above all, a little more music that we so longed for. Through a tip, we found the nicest pub and a great band from England were playing Irish music. The pub was full of people who sang and danced and it was a miracle that my sister and I really could fit in this little place.When the band finished playing, we joined them at a table. The Bass player was very nice and we discovered that we had a lot in common. It was a remarkable experience to open my heart so completely in a smoky little pub somewhere in a vacation paradise. Time stopped for a while ...
With some sadness, we bid farewell. He traveled back to England and I went home to Sweden. I never thought I would see him again, it would never be the same as in Notting Hill for me, but I took a chance on making contact via email. A week later, an answer! There was another email, and another ...We wrote a lot of mails during a period of six years and he became one of my best friends. We wrote about our families, our children, our lives and our dreams. SEND.
One day we had nothing to write about. Our lives collapsed simultaneously, and six years after our meeting in Gran Canaria, we met again, this time at a train station in Sweden. The hug I got was so warm and I knew that my life had to crumble. It was at this moment it would begin!The other day we celebrated that we have been together for five years. We got engaged a few months ago and I am confident that whatever happens to me in the future I fall no further than into his arms.
I have found my way home ...

<a href="http://www.newhostgatorcoupon.com">hostgator coupon code</a>
<a href="http://www.hypersmash.com/dreamhost/" id="gV474">Dreamhost max discount</a>

Inga jobb för invandrare - No work for immigrants

(In english below)

Hört i en caféteria:

- Invandrare som kommer hit till Sverige och är läkare och professorer och allt möjligt får inget jobb. Det tycker jag är fel!

Tänker: Svenska medborgare har magister- och fil.kand. examen i allt möjligt och får inget jobb. För lite jobb i Sverige tycker jag är fel.


Overheard in a cafeteria:
- Immigrants who come to Sweden and are doctors and professors, and everything can't get a job. I think this is wrong!

Thinking: Many Swedish citizen have master's and bachelor's degree and no job. Not enough jobs in Sweden I think is wrong

Staden jag bor i - The Town I Live In

(In english below the picture)

Sommarskadat ben - låst till skrivbordet en lördagkväll. Kan inte gå.
Men jag hör hur staden lever... "We are the champions" sjunger männen från puben nere på gatan. Har Sverige vunnit något?
Ser en spindel som spinner sitt nät. Igen. Jag ville inte ha det. Jag tog bort - Spindeln börjar om. Trött-lös.
Lika trött-lös som barnen på våren i staden där jag bor. Då dansar barnen fram som porlande bäckar på gator och i skogsbryn. Med sina gula reflex-västar från dagis. De omfamnar världen utan att minnas vad de gjort när mamma och pappa frågar på kvällen. Men de är glada.
Staden där jag bor lever. Busshållplatsen flyttas - modern monitor med aktuella busstider och förseningar. Trappan blir spansk. Ungdomar gör inbrott i liten butik - någon bryr sig och ringer polis. En annan tar upp jakten på rättvisa - i staden där jag bor. Orättvisan segrar och tidningens reporter skriver fel.
Marknader blåser liv i staden när den är trött. Vindarna blåser liv i människorna. Solen värmer och det doftar hembakad våffla från glassbaren - i staden där jag bor.

Bild: Fotoakuten

Summer damaged leg - stuck at the desk on a Saturday night. Can not walk.

But I hear how the city lives ... "We are the champions" the men sings from the pub down the street. Has Sweden won something?

I see a spider that spins its web. Again. I did not want it. I removed it - The spider starts over. Tiredless.

Tiredless like the kids in the spring in the town where I live. They dance like babbling brooks in the streets and in the forests. With their yellow reflective vests from kindergarten. They embrace the world without remembering what they did when mom and dad asks in the evening. But they are happy.

The town where I live, lives. The bus stop is moved - a modern monitor with current bus schedules and delays. The staircase will be Spanish. Young people break into small shop - someone cares and call the police. Another takes up the pursuit of justice - in the town where I live. Injustice triumphs and what the newspaper reporter writes is incorrect.

Markets breathe life into the town when it is tired. The winds breathe life into people. The sun is warming us and we can smell the homemade waffle turned into a cone in the icecream café - in the town where I live.


<a href="http://www.newhostgatorcoupon.com">hostgator coupon code</a>
<a href="http://www.hypersmash.com/dreamhost/" id="gV474">Dreamhost max discount</a>

Systrar - Sisters

(In english below the picture)

Jag vill slå ett slag för min syster!

Hon är min vän och min familj. Hon är fantastisk, rolig och omöjlig. Hon är inte särskilt lång, men söt som en docka. Hon har humor och ser det roliga i alla situationer som inte ger henne panik. Hon ställer upp för sina vänner och har en man som ställer upp för henne. Hon hatar spindlar och älskar katter, men mest älskar hon sin dotter. Hon är smart och klantig, begåvad och ambitiös. Hon har avancerat från snål till sparsam och är på väg mot generös. Hon är den som vet allt om mig. Hon finns alltid där trots att jag tar henne för givet... eller kanske just därför. Hon vet att jag alltid ställer upp för henne. Hon passar katten när det krisar i sista minuten och bjuder på kaffe när jag känner mig ensam. Hon är en av få personer som jag aldrig kan klara mig utan.

Jag vill slå ett slag för min syster!

"En syster är en bit av barndomen som aldrig kan gå förlorad"   Marion C. Garretty

I would like to draw attetion to my sister!

She is my friend and my family. She is amazing, funny and impossible. She is not very tall, but she is pretty like a doll. She has humor and sees the fun in any situation that does not make her panic. She stands up for her friends and have a man who stands up for her. She hates spiders and loves cats, but mostly she loves her daughter. She is clever and silly, talented and ambitious. She has advanced from greedy to the economical and is on her way to generous. She is the one who knows everything about me. She is always there for me even if I take her for granted ... or perhaps because of it. She knows I am always there for her. She takes care of my cat in the last minute and invite me over for coffee when I feel lonely. She is one of the few people I can never do without.

I would like to draw attention to my sister!
"A sister is a piece of childhood that can never perish," Marion C. Garretty

 
<a href="http://www.newhostgatorcoupon.com">hostgator coupon code</a>
<a href="http://www.hypersmash.com/dreamhost/" id="gV474">Dreamhost max discount</a>

Jag har sett bättre dagar - I have seen better days...

(In english below the picture)

Idag är ingen bra dag.

Det har varit mycket varmt i några dagar. Som vanligt har huden inne i protesen blivit skavd och jag har ont. Jag kan inte ha protesen på mig. Jag kan inte jobba, jag kan inte träffa vänner, jag kan inte tvätta eller laga mat. Jag är fånge i mitt eget hem. Lever på bröd och vatten... Nej, riktigt SÅ illa är det inte. Min son gör te åt mig. Han kan inte laga mat, men det kan min sambo när han kommer hem från jobbet.

Dagar som denna ger mig för mycket tid. Tid till att reflektera över allt möjligt. Tid till att tänka ut bra saker, men också tid till att oroa mig över framtiden.Och jag får tid till att minnas det förflutna. Man blir lite småtokig av för mycket tid.
Så här sitter jag, galen av tristess, oro, rastlöshet och tråkiga minnen. Frustrerad över hur oduglig jag känner mig som inte kan göra något. Förbannad över att vara amputerad! Avskyr sommaren som alltid förstör mina dagar, mitt liv. Känner mig sur på alla som bara ger mig sympati för sin egen skull, men som vägrar visa förståelse ifall mitt handikapp kommer i vägen för dem. Är sur på mig själv...

Men i ett ögonblick kan allt förändras. Igår såg jag en katt som fallit ut genom ett fönster. Krossad mot gatan. Någon hade förmodligen tänkt att katter inte är så dumma att de hoppar. Eller att katter ändå landar på alla fyra tassarna. Jo, men benen går av när katten landar! Jag såg aldrig katten på nära håll. En man verkade underrätta ägarna. Sitter här och undrar om den fortfarande lever ? Tacksam över att min katt mår bra.
Ett ögonblick kan också förändra allt till det bättre. Gubben ringde nyss och berättade att någon var intresserad av att köpa vår vackra segelbåt. Försäljning av båten kan innebära att mitt liv ser helt annorlunda ut om ett år. Fast det är klart... det kommer ännu en sommar med värme och skadad stump. Jag borde tänka på att planera dessa dagar bättre. Köpa hem chips och godis, hyra några bra filmer och se till att lägenheten är städad innan värmen kommer. Då kanske det till och med kan vara ganska trevligt att inte kunna gå.

Men idag är ingen bra dag.

Bild: Vår 23 fot segelbåt, Rissa, på väg ut mot vattnet.

Today is not a good day.

It has been very hot for a few days. As usual, the skin inside the prosthesis has become chafed and I am in pain. I can not wear the prosthesis. I can not work, I can not visit friends, I can not wash or cook. I am a prisoner in my own home. Living on bread and water ... No, it is not really that bad. My son makes tea for me. He can not cook, but my partner can when he comes home from work.
Days like this give me too much time. Time to reflect on everything. Time to think of good things, but also the time to worry about the future.And I have time to remember the past. It makes me a little bit crazy when I have too much time. So here I sit, bored out of my mind, a bit anxios, a bit restless and with bad memories. Frustrated at how incompetent I feel, unable to do anything. Pissed off at being amputated! Hating the summer that always destroys my day, my life. I feel mad at anyone who just give me sympathy for their own sake, but who refuses to show understanding if my disability get in their way. I'm mad at myself ...
But in an instant, everything changes. Yesterday I saw a cat that had fallen out a window. Crushed to the street. Someone had probably thought that cats are not so stupid that they fall. Or that cats will land on all four paws anyway. Yes, but the legs will brake when the cat lands! I never saw the cat at close range. A man appeared to inform the owners. Now I sit here and wonder if it is still alive? Grateful that my cat is doing well.One moment can change everything for the better. My man just called and told that someone was interested in buying our beautiful sailboat. The sale of the boat can mean that my life looks completely different in a year. Though it is clear ... it will be yet another summer with heat and an injured piece of a leg. I should consider planning these days better. Buying crisps and candy, rent some good movies and make sure that the apartment is cleaned before the summer heat comes.  
Then maybe it can even be quite nice to not be able to walk. 
But today is not a good day.


<a href="http://www.newhostgatorcoupon.com">hostgator coupon code</a>
<a href="http://www.hypersmash.com/dreamhost/" id="gV474">Dreamhost max discount</a>

Million Dollar Baby

(In english below the picture)

30.000 SEK är allt jag behöver (just nu). Om jag hade 30.000 SEK hade jag kunnat beställa ALLT jag ville ha från en Postorder-katalog jag just bläddrat i. Ska man logga in på Betsafe, leta sig fram till Casino Red och dra i några spakar? Vinst: 30.000 SEK + 2.066 SEK från min egen ficka. Beställa kläder, smycken och skor = Snygg i höst! Fast några tröjor kan jag nog gallra bort. Jag behöver nog inte beställa 5 jackor. Nya byxor kan vara bra att ha, men 4 par skor är kanske inte nödvändigt.
Jag kan nog pressa summan till 15.000 SEK.

Jag började bläddra i katalogen för att få lite inspiration. Imorgon ska jag dricka vin med min syster och en väninna. Sedan går vi till puben med, förhoppningsvis, lite livemusik. Då måste jag vara snygg! Eftersom jag inte är 20 längre så har jag fått lära mig lite nya termer. Formfast, komfortresår (elastic rib), bekväm midjehöjd, passform, och stödjande är viktiga ord att känna till när man är nästan... 30 (eller en liten bit över). Detta är en ny insikt så i min garderob finns ännu ingen komfort eller formfasthet. Bekväm kan knappast tillämpas på kläder man har på sig när man går till puben med tjejerna. Det kommer att sluta med ett telefonsamtal till syster:

Jag: Vad ska du ha på dig?
Syster: Jag har inget att ha på mig. Vad ska du ha på dig?
Jag: Jag har absolut inget att ha på mig!
Syster: Jag ska nog ha på mig en gammal klänning. Den där svarta, du vet.
Jag: Den du använde förra gången? (För 1 år sedan)
Syster: Åh, nej! Nu har jag absolut inget att ha på mig!

Så fortsätter det... i all oändlighet... amen.  Vi har ALDRIG några kläder trots att garderoberna är fulla.
Min teori är att vi inte har "rätt" kläder. Jag fuskar och det tror jag att andra tjejer också gör. Jag fuskar med passform, pris och känsla. Om jag köpte ett plagg som passade perfekt, trotsade att det var fullpris och köpte kläder jag verkligen tyckte om så tror jag inte garderoben skulle kännas så tom. Dessutom borde jag bry mig om detaljerna lite mer. Accessoarer till exempel! Och rätt skor vid rätt tillfälle!

Imorgon ska jag försöka hitta det klädesplagg som passar mig bäst. Jag ska leta fram ett vackert smycke och kanske våga mig på höga klackar.
Sedan, med lite vin i kroppen och bra musik så kommer jag att känna mig som: A million dollar baby!

Bild: Fotoakuten

30,000 SEK is all I need (right now). If I had 30,000 SEK, I could order everything I wanted from a mail order catalog I just browsed in. Should I log on to Betsafe, find my way to Casino Red and pull some levers? Earnings: 30 000 SEK + 2 066 SEK from my own pocket. Order clothes, jewelry and shoes = Stylish this fall! Though some of the shirts, I can probably do without. I probably do not need to order 5 jackets. New pants can be good to have, but four pairs of shoes may not be necessary.I could probably push the total to 15,000 SEK.
I started to browse the directory to get some inspiration. Tomorrow I will drink wine with my sister and a friend. Then we will go to the pub with, hopefully, some live music. I have to look great! Since I am not 20 anymore I have to learn some new terms. Shape, comfortable, elastic (elastic rib), comfortable waist height, fit, and support are important words to know when one is almost ... 30 (or a little bit above). This is a new insight as to my wardrobe are not yet comfortable or elastic. Comfortable can hardly apply to the clothes one is wearing when going to the pub with the girls. It will end up with a phone call to Sister:
Me: What will you be wearing?Sister: I have nothing to wear. What should you wear?Me: I have absolutely nothing to wear!Sister: I'll wear an old dress. That black one, you know.Me: The one you used last time? (1 year ago)Sister: Oh, no! Now I have absolutely nothing to wear!
So it goes ... indefinitely ... Amen. We have NEVER any clothes even though our closets are full of them.My theory is that we do not have the "right" clothes. I cheat and I think that other girls are doing so too. I cheat on fit, price and feel. If I bought a garment that fitted perfectly, ignored that it was full price and bought clothes I really liked I do not think the closet would feel so empty. Furthermore, I ought to care about the details a bit more. Such as accessories! And the right shoes at the right time!
Tomorrow I'll try to find the clothing that fits me best. I will seek out a beautiful piece and maybe venture on high heels.Then, with a little wine in my body and good music, I will feel like: A Million Dollar Baby!

<a href="http://www.newhostgatorcoupon.com">hostgator coupon code</a>
<a href="http://www.hypersmash.com/dreamhost/" id="gV474">Dreamhost max discount</a>