Livets lyx - Luxury in life

(In english below)

Oh, my! Är det det här som kallas vardagslyx? Eller... tja, det är ju faktiskt helg. Efter en regnig förmiddag sitter jag nu i solen på vår balkong. Jag har min Laptop framför mig och en iskall öl bredvid. Solens strålar värmer upp temperaturen till nitton grader. Två duvor som uppvaktar varandra solar på taket nedanför. Tänk om jag hade kunnat framkalla den harmoniska känslan jag har nu när jag har det som mest stressig i vardagen. Så bra det skulle vara om man hade kunnat stoppa lite av denna glädje i ett skrin och plocka fram den när den som bäst behövs.
Igår firade jag och min sambo ett-årig förlovningsdag. Jag frågade honom hur det kom sig att en promenad på stan, ett glas vin på en restaurang och en hemlagad trerätters middag i all sin enkelhet kunde uppfylla en med så mycket lycka. Han vände sig mot mig  med en uppsyn som sa "Begriper du inte det, flicka" och talade om för mig att: - Det är ju för att vi är så kära i varandra. (Fortfarande efter 6 år tillsammans)
Ibland krävs det inga djupgående analyser för att hitta svaren.

Ända sedan jag var barn har jag haft förmågan att kunna glädja mig åt och fascineras av det lilla i livet. (Detta gäller inte när jag är på dåligt humör då jag ofta anser att allt är skit) Jag brukade sitta på barndomens trapp och följa de små röda prickarna (spindeldjuren) som letade sig fram mellan gruset. En dag på väg hem från skolan blev jag ståendes på gatan, totalt uppslukad av att beundra en maskros som trängde sig igenom asfalten. Kanske är det den lilla egenheten hos mig som gör att jag alltid tar mig igenom svårigheterna till slut. Jag har liksom ett pausläge, någonstans att fly undan till, om än bara för några timmar. Även ifall tillvaron krisar så kan jag gå längs med stadens gator, känna doften av de gamla trähusen, stanna upp och känna på en gammal spik som slogs in i panelen för 100 år sedan och därmed få en paus från mina vardagsbekymmer. Jag fantiserar mig bort till det livet den mannen som slog in spiken kanske hade och mitt liv får ett annat perspektiv. Dessutom är ju vardagslyx eller i mitt fall just nu, helglyx, som balsam för en tovig själ.

Bild: Fotoakuten

Oh, my! Is this called everyday luxury? Or ... Well, it's actually the weekend right now. After a rainy morning I sit in the sun on our balcony. I have my laptop in front of me and a cold beer next to it. The sun gets the temperature up to nineteen degrees. Two pigeons that are courting each other enjoy the sun on a wall below. What if I had been able to evoke this harmonious feeling I have on stressfull days. So nice it would be if I could put some of this joy in a box and take it out when it is most needed.Yesterday, my  partner and I celebrated our one-year engagement anniversary. I asked him how a walk around town, a glass of wine at a restaurant and a home-cooked three-course dinner in its simplicity could bring so much happiness. He turned to me with a look that said "Do you not get that, girl" and told me: - It's because we're so in love. (Still, after 6 years together) 
Sometimes it requires no fundamental analysis to find the answers.

Ever since I was a kid I had the ability to be delighted and intrigued by the most simple things in life. (This does not apply to when I'm in a bad mood. Then I often think that everything is crap) I used to sit on my childhood step and look at the little red dots (small spiders) that found their way between the gravel. One day on my way home from school, I found myself standing in the street, totally engrossed in admiring a dandelion that penetrated the asphalt. Maybe it's this little trate of mine that makes me always pull through the difficulties in the end. I have a pause, somewhere to escape to, if only for a few hours. Even if I am experiencing a crisis, I can walk along the city streets, smell the old wooden houses, stop and feel an old nail that was banged in to the panel 100 years ago and that gives me a break from my daily worries. I fantasize away to the life the man who hit the nail might have had, and my life gets a different perspective. Moreover, the everyday luxury or in my case right now, the weekend luxury, is like conditioner to a tangled soul.

Humor - Humor

(In english below)

Jag har tänkt en hel del på vad vad vi kallar humor.
Vad är humor?

HUMOR - Förmågan att framkalla glädjekänslor (krav hos mottagare "sinne för humor")
Sinne för humor - Sägs alla ha, men en mängd olika faktorer avgör om en enskild person finner en specifik händelse rolig, ex. kultur, mognadsnivå, utbildningsnivå, omständigheter, sammanhang, omgivning, eller övergripande situation.

Som jag skrev tidigare så är det olika för människor vad som uppfattas som roligt, men vems fel är det om ett skämt missuppfattas? Är det alltid skämtarens fel även om det finns olika nivåer på hur känslig man är när man blir utsatt för ett skämt? Har det också en viss betydelse om vem som levererar skämtet? Tål man ett skämt bättre om det uttalas av komiker som Lennie Norman eller Jack Dee, två herrar som ofta vinklar livets situationer och beskrivning av människor på ett ganska negativt sätt för att framkalla skratt? Om Lennie Norman lägger fram inför en puplik att jag är lössläppt för att jag har en katt (pussy) tatuerad på armen som reklam för detta, då är det ett roligt skämt (vilket för övrigt har hänt mig och jag tyckte det var lite pinsamt, men också roligt), men om någon annan sagt samma sak... hade det varit lika roligt då?
För egen del hade det varit lika roligt om det levererats från någon jag känner som tycker om mig. Kanske hade jag undrat om inte en okänd man i baren skulle gå hem och lägga sig ifall han provat samma skämt på mig.

Som skämtare behöver man vara mycket försiktig så att man inte kränker någon när man drar personliga skämt, men kanske behöver man som mottagare också ha en viss självdistans för att inte bli sårad så lätt.
Jag hade ett samtal med min son om detta igår. Någon hade skojat på hans bekostnad över att han ibland stammar och därför ville han inte gå och handla i skolans caféteria. Jag sa till honom att han inte borde låta sig påverkas på det viset, att vi alla har egenskaper folk kan göra sig roliga över och att vi helt enkelt måste skaka av oss skämten istället för att låta dem begränsa oss.

Själv blir jag utsatt för skämt rörande min amputation... av mig själv, aldrig av andra. Folk vågar inte skoja om ett funktionshinder. De har till och med gett mig förmaningar om att själv inte skämta om det, men det lyssnar jag inte på. Jag skämtar inte om min egen person för att jag är osäker och vill förekomma, jag skämtar för att proteser och allt som hör till ibland kan vara jävligt kul. :-)

 Bild: Fotoakuten

I've thought a lot of what we call humor.
What is humor?

HUMOR - The ability to evoke feelings of happiness (require of the recipients' a sense of humor ")
Sense of humor - Is somthing we all are supposed to have, but a variety of factors determine whether an individual can find a specific event funny, ex. culture, maturity level, educational level, circumstances, context, environment, or the overall situation.

As I wrote earlier, it's varies between people as what is perceived as fun, but whose fault is it if a joke is misunderstood? Is it always the person who delieverd the joke's fault even if there are different levels on how sensitive people are when they become victims of a joke? Does it play a role as to who delivers the joke? Are people more resistant to a joke if it is spoken by comedians like Lennie Norman and Jack Dee, two gentlemen who often angle life situations and descriptions of people in a rather negative way to evoke laughter? If Lennie Norman jokes to his audience that I am loose because I have a cat (pussy) tattooed on my arm as advertising for this very fact, is it then a funny joke (it has, infact, happened to me and I thought it was a bit embarrassing, but also funny), but if someone else said the same thing ... would it have been as funny then? Personally, I would have found it funny if it was delivered by someone I know, someone that I know likes me. Maybe I wouldn't have found it quite as funny if stranger at the bar tried that very same joke on me.

As a "joker" you need to be very careful so not to violate someone when you pull a personal joke, but maybe you as a receivers also need to have some self distance so you wont get hurt so easily. I had a conversation with my son about this yesterday. Someone had joked about his stutter which made him feel uncomfortable about going to the school cafeteria. I told him that he should try not be influenced in that way, we all have features people can make fun of and that we simply have to shrug off the jokes instead of letting them control us.

Of course, I am the victim of jokes concerning my amputation ... by myself, never by other. People do not dare to make fun of a disability. They have even given me the admonition not to joke about it, but I don't listen to that. I'm not joking about myself as a person because I'm insecure, I'm joking about prosthetics and everything related to it because sometimes it is just damn funny. :-)

<a href="http://www.hypersmash.com">www.hypersmash.com</a>
<a href="http://www.blogpingtool.com">Blog Ping Tool</a>