Jag reste 4.500 kilometer för att hitta hem.
Igår gjorde mitt förflutna sig påminnt. En känd person jag träffade en gång för länge sedan spelade musik i staden där jag bor. Han kunde aldrig ha blivit min. För stora klyftor. Fel liv. Men jag minns ändå det där mötet som blev starten till något annat. Det mötet öppnade upp mitt hjärta. Det gjorde mig mottaglig för vad som väntade mig, men det visste jag inte då.
Några månader senare (efter att ha tittat på Notting Hill flera gånger och undrat över varför lyckan inte kunde komma till mig som den gjorde till Hugh Grant) reste jag till Gran Canaria på semester med min syster. Som alltid, när jag och min syster åker på semester, handlar det om att dricka goda drinkar, lyssna på bra musik och sola. En bonus är när vi tappar räkningen på hur många vackra män vi sett. (Självklart räknar vi inte nuförtiden - vi har bara ögon för våra män *hi hi*) Nåväl, vi hamnade i fel stad men det fanns ju taxi! Alltså kunde vi resa till en stad med lite mer liv och rörelse och framför allt lite mer musik som vi längtade så efter. Genom ett tips hittade vi den trevligaste puben och ett suveränt bra band från England spelade irländsk musik. Det var fullt med folk som sjöng och dansade och det var ett under att jag och min syster alls fick plats i denna lilla pub.
När bandet spelat klart gjorde vi dem sällskap vid ett bord. Bassisten var mycket trevlig och vi upptäckte att vi hade en hel del gemensamt. Det var en märklig upplevelse att öppna mitt hjärta så totalt i en rökig liten pub någonstans i ett semesterparadis. Tiden stannade upp för ett tag...
Med visst vemod tog vi farväl. Han reste tillbaka till England och jag reste hem till Sverige. Jag trodde aldrig att jag skulle se honom igen, det skulle aldrig bli som i Notting Hill för mig, men jag chansade på att ta kontakt via mail. En vecka senare kommer ett svar! Det blev ytterligare ett mail, och ännu ett...
Vi hann skriva en hel del mail under sex år och han blev en av mina bästa vänner. Vi skrev om våra familjer, våra barn, vårt liv och våra drömmar. SEND.
En dag hade vi inte mycket att skriva om. Våra liv rasade samman samtidigt och sex år efter vårt möte på Gran Canaria möttes vi igen, denna gång på en tågstation i Sverige. I kramen jag fick fanns så mycket värme och jag förstod att mitt liv varit tvunget att rasa samman. Det var ju i denna stund det egentligen skulle börja!
Häromdagen firade vi att vi varit tillsammans i fem år. Vi förlovade oss för några månader sedan och jag känner mig trygg i att vad som än händer mig i framtiden så faller jag inte längre än in i hans armar.
Jag har hittat hem...
I traveled 4500 km to find my way home.
Yesterday I was reminded of my past. A famous person I met once (long ago) played in the city where I live. He could never have been mine. Too large gaps. Wrong life. But I still remember that meeting, which was the start of something else. The meeting opened up my heart. It made me receptive to what awaited me, but I did not know that then.
A few months later (after watching Notting Hill several times, wondered why luck could not come to me as it did for Hugh Grant) I went to Gran Canaria on holiday with my sister. As always, when going on vacation with my sister, it's about drinking nice drinks, listen to good music and sunbathing. A bonus is if we lose count of how many beautiful men we've seen. (Of course, we do not count these days - we only have eyes for our men * hi hi *) Well, we ended up in the wrong city but there were taxis! So we were able to travel to a city with a little more life and movement, and above all, a little more music that we so longed for. Through a tip, we found the nicest pub and a great band from England were playing Irish music. The pub was full of people who sang and danced and it was a miracle that my sister and I really could fit in this little place.When the band finished playing, we joined them at a table. The Bass player was very nice and we discovered that we had a lot in common. It was a remarkable experience to open my heart so completely in a smoky little pub somewhere in a vacation paradise. Time stopped for a while ...
With some sadness, we bid farewell. He traveled back to England and I went home to Sweden. I never thought I would see him again, it would never be the same as in Notting Hill for me, but I took a chance on making contact via email. A week later, an answer! There was another email, and another ...We wrote a lot of mails during a period of six years and he became one of my best friends. We wrote about our families, our children, our lives and our dreams. SEND.
One day we had nothing to write about. Our lives collapsed simultaneously, and six years after our meeting in Gran Canaria, we met again, this time at a train station in Sweden. The hug I got was so warm and I knew that my life had to crumble. It was at this moment it would begin!The other day we celebrated that we have been together for five years. We got engaged a few months ago and I am confident that whatever happens to me in the future I fall no further than into his arms.
I have found my way home ...
<a href="http://www.newhostgatorcoupon.com">hostgator coupon code</a>
<a href="http://www.hypersmash.com/dreamhost/" id="gV474">Dreamhost max discount</a>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar