(In english below)
Jag har märkt att många inte förstår hur det är att leva med protes. Det är ju inte svårt att förstå och acceptera, men ofta blir jag behandlad som om jag inte hade ett handikapp alls. Ibland kan det naturligtvis vara en fördel, men de gånger det inte är det känns det rätt jobbigt. Det är inte roligt att behöva påpeka att jag har mitt handikapp och kanske inte klarar någon uppgift. Ibland tas det emot med förvåning och lite skam med ett "oj, oj, oj... jag tänkte inte på det". Då och då händer det att jag kan ana en viss irritation hos folk. Kanske ifrågasätter de inom sig ifall jag talar sanning eller ifall jag kanske bara kommer med ursäkter för att slippa undan. Ibland visas total oförståelse också, ungefär som "Det kan väl inte vara möjligt att du inte klarar det där?". Då förväntas det nästan att jag ska försöka att bevisa att det faktiskt gick så att de käckt uppmuntrande kan säga att de hade rätt.
Det jobbigaste är inte alltid att ha protes... utan istället andra människors reaktioner på att jag har det.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
I have noticed that many do not understand what it is like to live with a prosthesis. That I can accept, but usually I get treated as if I didn't have a handicap at all. Sometimes it can, of course, be an advantage but the times when it isn't, it is really tough. It's no fun having to point out that I have my disability and may not be able to handle any task presented. Sometimes it is received with surprise and they probably feel a little ashamed saying "oh,... I did not think about that." Occasionally I can sense a little irritation. They might question if I'm telling the truth or maybe just finding an excuses to get away. Sometimes I get total lack of understanding as well, something like "It can not be possible that you can not do that?". It is then almost expected that I try to prove them to be right so they with silly encouragement can say "See, you can do it!".
Sometimes it's not so hard to have a prosthetic leg... instead it is to deal with people's reactions to me having it.
