Aj Aj, det är en protes! - Ouch!

(In english below picture)

Denna helgen har jag passat min systerdotter som är två år. Eftersom min son snart fyller femton så hade jag glömt hur det är att ha en två-åring att ta hand om. Full fart hela tiden!
Mitt minne har förskönats med åren och det var med denna bild i sinnet som jag gav mig av till lekparken och stranden med flickan.
"- Moster... gunga, åka, färdig, åka, gunga, springa, nej, nej, NEEEJ"
Ungefär så löd samtalet (monologen). Jag lyckades inflicka ett och annat "Men" och "Vänta". Det är svårare än man tror att springa efter en två-åring när man har protes. Och det var omöjligt att klättra upp på rutschkanan med henne. Givetvis resulterade detta i vilda protester.
"- Men så då går vi till STRANDEN istället!" "- JAAA!"

Väl nere på stranden försökte jag uppmuntra henne att bada fötterna. (Minnet hade fortfarande inte helt kommit ikapp verkligheten.) Hon doppade försiktigt ena tån. Söt som socker med sitt blyga leende och sedan...
FULL FART UT I VATTNET! Med kläderna på! Och för att jag inte skulle hinna ikapp henne fick hon lite för mycket fart och trillade baklänges ner bland vågorna. Jag far ut i vattnet med skor, protes och allt. Flickan skrattar. Jag kan inte heller låta bli att skratta.

Väl hemma tar vi av oss de våta kläderna och jag tar av mig min protes. Hon tittar på mitt halva ben med stora ögon och säger:
"-Aj, aj!" (Älskade lilla barn!) Jag försöker förklara så gott det går för en två-åring att det inte gör ont och att jag kan ta på mig benet igen. Jag knackar mig själv på protesen och säger: "-Inte Aj, aj" Hon tittar lite avvaktande, kommer fram och knackar på protesen hon också. Och så skrattar hon sitt porlande skratt! :)

This weekend I babysat my niece who is two years old. My son is almost fifteen so I had forgotten what it is like to have a two-year-old to take care of. Full speed all the time!
My memory has faded over the years and it was with a false image in my mind I went to the playground and the beach with the girl.
"- Auntie ... swing, ride, ready, ride, swing, run, no, no, NOOO! "
That was our conversation (monologue). I managed to add a thing or two such as "But" and "Wait". It's harder than you think to run after a two-year-old when you have a prosthesis. And it was impossible to climb up the slide with her. Naturally, this resulted in wild protests.
"- Let's go to the beach instead!" "- Yeah!"

Once on the beach, I tried to encourage her to bathe her feet. (The memory had still not caught up with reality.) She gently dips one toe in the water. Sweet as sugar with a shy smile and then ...
FULL SPEED INTO THE WATER! With her clothes on! To  make sure that I would not catch up with her​​, she hurried a little too much and fell backwards into the waves. I ran out into the water... converse, prosthesis and all. The girl laughs. I can not help but laughing myself.

Back home, we take of our wet clothes and I take off my prosthesis. She looks at my half leg with big eyes and says:
"Ow, ow!" (Sweet little child!) I try to explain the best I can for this two-year-old that it does not hurt and that I can put it on again. I knock myself on the prosthesis (knock knock) and say: "No Ow, ow" She looks a bit hesitant before she comes forward and knock on my prosthesis as well. And then she laughs her bubbeling laugh! :)


<a href="http://www.newhostgatorcoupon.com">hostgator coupon code</a>
<a href="http://www.hypersmash.com/dreamhost/" id="ez318">dreamhost discount codes</a>