Tusen olevda liv - A thousand unlived lives

Ni som säger att det är någon mening med allt skulle kanske säga att det var förutbestämt att jag skulle gå på denna föreläsning.
Igår när jag fikade med en väninna berättade hon att hon skulle lyssna på när Tomas Sjödin föreläste om att våga leva efter en förlust. Jag tyckte att det lät intressant och bestämde mig för att följa med. Jag mindes att jag bestämt mig för att göra vad jag kan för att göra en del förändringar i livet detta året och kände att denna föreläsning kanske kunde ge mig lite tips. Tomas Sjödin är en präst, författare och även krönikör för Göteborgsposten. Han har skrivit många böcker, de flesta baserade på hans egna livsöde som inneburit förlusten av två söner som båda dog i tonåren på grund av en obotlig sjukdom. Hans senaste bok är den första skönlitterära boken han skrivit, Tusen olevda liv finns inom mig. Det är en berättelse om mod, om uppbrott men också om att våga försonas med sitt liv. (Behöver jag nämna att den ska få en särskild plats i min bokhylla?)

Förväntningarna byggdes upp där vi satt och väntade på att föreläsningen skulle börja. Så startade föreläsningen och det tog inte lång stund innan jag var fängslad av allt Tomas Sjödin hade att berätta. Han talade om sorgen, hur naturlig den är. Den är en del av alla människors liv. Han talade om hur människor bemöter andra människor i sorg. Hur viktigt det är att tillåta sorgen i vårt samhälle, att låta människor få sörja så länge de behöver och inte kalla dem för bittra gnällspikar som borde gaska upp sig. Det kändes skönt att bli påmind om dessa ord, särskilt eftersom jag själv tidigare har haft svårt med att bli vän med mitt eget liv och min egen sorg. Tomas Sjödin sa också:

- En människa kan klara nästan allt så länge han har någon att berätta det för.

De orden fick mig att börja fundera. Kanske är det många människors problem. Att berätta saker för någon är inte samma sak som att dessa saker verkligen blir hörda. I dagens samhälle har ingen tid att bara bry sig om någon förbehållslöst. Det funkar mest så att "du får berättar lite och sen måste du lyssna på mig". Eller "kan du ta och pausa sorgen till på tisdag för då har jag någon timme över"? Människor menar inget illa med det, men det kan lätt bli värre när någon försöker prata utan att känna sig hörd.
 
Tomas Sjödin sa också något annat som var viktigt. Det går inte att jaga glädje, men när den kommer ska man ta emot den med öppna armar. Samtidigt måste man förbereda vägen så att man tillåter glädjen att komma istället för att envist hålla kvar vid sorgen. Han menade att om man inte har tron så får man hoppas och om hoppet försvunnit så får man älska det och de som finns i ens liv att älska. Gör man det så kommer hoppet och tron på köpet.

 Bild: Fotoakuten

<a href="http://www.hypersmash.com/hostgator/" id="bO142">hostgator promos</a>
<a href="http://www.blogpingtool.com">Ping Blog</a>