Oh, my! Är det det här som kallas vardagslyx? Eller... tja, det är ju faktiskt helg. Efter en regnig förmiddag sitter jag nu i solen på vår balkong. Jag har min Laptop framför mig och en iskall öl bredvid. Solens strålar värmer upp temperaturen till nitton grader. Två duvor som uppvaktar varandra solar på taket nedanför. Tänk om jag hade kunnat framkalla den harmoniska känslan jag har nu när jag har det som mest stressig i vardagen. Så bra det skulle vara om man hade kunnat stoppa lite av denna glädje i ett skrin och plocka fram den när den som bäst behövs.
Igår firade jag och min sambo ett-årig förlovningsdag. Jag frågade honom hur det kom sig att en promenad på stan, ett glas vin på en restaurang och en hemlagad trerätters middag i all sin enkelhet kunde uppfylla en med så mycket lycka. Han vände sig mot mig med en uppsyn som sa "Begriper du inte det, flicka" och talade om för mig att: - Det är ju för att vi är så kära i varandra. (Fortfarande efter 6 år tillsammans)
Ibland krävs det inga djupgående analyser för att hitta svaren.
Ända sedan jag var barn har jag haft förmågan att kunna glädja mig åt och fascineras av det lilla i livet. (Detta gäller inte när jag är på dåligt humör då jag ofta anser att allt är skit) Jag brukade sitta på barndomens trapp och följa de små röda prickarna (spindeldjuren) som letade sig fram mellan gruset. En dag på väg hem från skolan blev jag ståendes på gatan, totalt uppslukad av att beundra en maskros som trängde sig igenom asfalten. Kanske är det den lilla egenheten hos mig som gör att jag alltid tar mig igenom svårigheterna till slut. Jag har liksom ett pausläge, någonstans att fly undan till, om än bara för några timmar. Även ifall tillvaron krisar så kan jag gå längs med stadens gator, känna doften av de gamla trähusen, stanna upp och känna på en gammal spik som slogs in i panelen för 100 år sedan och därmed få en paus från mina vardagsbekymmer. Jag fantiserar mig bort till det livet den mannen som slog in spiken kanske hade och mitt liv får ett annat perspektiv. Dessutom är ju vardagslyx eller i mitt fall just nu, helglyx, som balsam för en tovig själ.
Oh, my! Is this called everyday luxury? Or ... Well, it's actually the weekend right now. After a rainy morning I sit in the sun on our balcony. I have my laptop in front of me and a cold beer next to it. The sun gets the temperature up to nineteen degrees. Two pigeons that are courting each other enjoy the sun on a wall below. What if I had been able to evoke this harmonious feeling I have on stressfull days. So nice it would be if I could put some of this joy in a box and take it out when it is most needed.Yesterday, my partner and I celebrated our one-year engagement anniversary. I asked him how a walk around town, a glass of wine at a restaurant and a home-cooked three-course dinner in its simplicity could bring so much happiness. He turned to me with a look that said "Do you not get that, girl" and told me: - It's because we're so in love. (Still, after 6 years together)
Sometimes it requires no fundamental analysis to find the answers.
Ever since I was a kid I had the ability to be delighted and intrigued by the most simple things in life. (This does not apply to when I'm in a bad mood. Then I often think that everything is crap) I used to sit on my childhood step and look at the little red dots (small spiders) that found their way between the gravel. One day on my way home from school, I found myself standing in the street, totally engrossed in admiring a dandelion that penetrated the asphalt. Maybe it's this little trate of mine that makes me always pull through the difficulties in the end. I have a pause, somewhere to escape to, if only for a few hours. Even if I am experiencing a crisis, I can walk along the city streets, smell the old wooden houses, stop and feel an old nail that was banged in to the panel 100 years ago and that gives me a break from my daily worries. I fantasize away to the life the man who hit the nail might have had, and my life gets a different perspective. Moreover, the everyday luxury or in my case right now, the weekend luxury, is like conditioner to a tangled soul.
Att ha förmågan att stanna upp och ta till sig ögonblicket och njuta av det som finns just nu är en förmån i vår stressade värld. Många ser inte det fantastiska som finns omkring oss. Just det du skriver om maskrosen som sticker upp ur asfalten kan jag själv känna är fantastiskt. Jättefin blogg.
SvaraRaderaHälsningar Gun