Strax innan 23.00 lämnade jag min väninnas hus med ett löfte till henne om att hon skulle klara sig själv för...
- Det kommer inte att börja åska. Det regnar bara lite.
När jag några minuter senare väntade på bussen som skulle ta mig in till stan såg jag blixtar på avstånd. Typiskt, tänkte jag, och följde deras framfart med en bekymrad blick. Inte för att JAG är rädd för åska, men man vill ju vara en lojal kompis liksom. Efter en viss tvekan bestämde jag mig för att hoppa på bussen. Jag resonerade mig fram till att åskan skulle nog inte bli så intensiv och den skulle definitivt försvinna lika snabbt som den kom. Väl hemma och nedkrupen i sängen kändes luften kvav. Åskan hängde över en som ett hot, blixtarna lyste upp himlen i sydost och termometern visade på 27 grader (inomhus!).Upp med de dubbla balkongdörrarna! Ahaa.......... *ler* Svalkande bris! Då plötsligt small det till och innan jag ens hade hunnit fundera på att stiga upp ur sängen och stänga balkongdörrarna öste regnet ner och hela himlen tycktes lysa.
Man säger ju ibland, "åskan är precis ovanför", när den egentligen är en mil bort. Men i detta fallet VAR åskan precis OVANFÖR! En surrealistisk scen utspelades framför mig: Vatten som forsar in i sovrummet, tokförtjust sambo som ränner från rum till rum och filmar oväder och gapande studenter nere på gatan. Fast det är klart... nog är det rätt coolt med ett och annat sådant oväder ibland. (Tror inte min stackars väninna håller med)
Bild: Fotoakuten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar